Bibles in ancient languages
Old translations
Modern translations

Novum Testamentum Graecum Romains 4:12

New Testament
Chapter
Verses
1
Τί οὖν ἐροῦμεν εὑρηκέναι ’Αβραὰμ τὸν προπάτορα ἡμῶν κατὰ σάρκα;

Tí oûn eroûmen heurēkénai ’Abraàm tòn propátora hēmō̂n katà sárka?

2
εἰ γὰρ ’Αβραὰμ ἐξ ἔργων ἐδικαιώθη, ἔχει καύχημα· ἀλλ’ οὐ πρὸς θεόν.

ei gàr ’Abraàm ex érgōn edikaiṓthē, échei kaúchēma: all’ ou pròs theón.

3
τί γὰρ ἡ γραφὴ λέγει; ’Επίστευσεν δὲ ’Αβραὰμ τῷ θεῷ, καὶ ἐλογίσθη αὐτῷ εἰς δικαιοσύνην.

tí gàr hē graphḕ légei? ’Epísteusen dè ’Abraàm tō̂i theō̂i, kaì elogísthē autō̂i eis dikaiosýnēn.

4
τῷ δὲ ἐργαζομένῳ ὁ μισθὸς οὐ λογίζεται κατὰ χάριν ἀλλὰ κατὰ ὀφείλημα·

tō̂i dè ergazoménōi ho misthòs ou logízetai katà chárin allà katà opheílēma:

5
τῷ δὲ μὴ ἐργαζομένῳ, πιστεύοντι δὲ ἐπὶ τὸν δικαιοῦντα τὸν ἀσεβῆ, λογίζεται ἡ πίστις αὐτοῦ εἰς δικαιοσύνην,

tō̂i dè mḕ ergazoménōi, pisteúonti dè epì tòn dikaioûnta tòn asebē̂, logízetai hē pístis autoû eis dikaiosýnēn,

6
καθάπερ καὶ Δαυὶδ λέγει τὸν μακαρισμὸν τοῦ ἀνθρώπου ᾧ ὁ θεὸς λογίζεται δικαιοσύνην χωρὶς ἔργων,

katháper kaì Dauìd légei tòn makarismòn toû anthrṓpou hō̂i ho theòs logízetai dikaiosýnēn chōrìs érgōn,

7
Μακάριοι ὧν ἀφέθησαν αἱ ἀνομίαι καὶ ὧν ἐπεκαλύφθησαν αἱ ἁμαρτίαι·

Makárioi hō̂n aphéthēsan hai anomíai kaì hō̂n epekalýphthēsan hai hamartíai:

8
μακάριος ἀνὴρ οὗ οὐ μὴ λογίσηται κύριος ἁμαρτίαν.

makários anḕr hoû ou mḕ logísētai kýrios hamartían.

9
ὁ μακαρισμὸς οὖν οὗτος ἐπὶ τὴν περιτομὴν ἢ καὶ ἐπὶ τὴν ἀκροβυστίαν; λέγομεν γάρ, ’Ελογίσθη τῷ ’Αβραὰμ ἡ πίστις εἰς δικαιοσύνην.

ho makarismòs oûn hoûtos epì tḕn peritomḕn ḕ kaì epì tḕn akrobystían? légomen gár, ’Elogísthē tō̂i ’Abraàm hē pístis eis dikaiosýnēn.

10
πῶς οὖν ἐλογίσθη; ἐν περιτομῇ ὄντι ἢ ἐν ἀκροβυστίᾳ; οὐκ ἐν περιτομῇ ἀλλ’ ἐν ἀκροβυστίᾳ·

pō̂s oûn elogísthē? en peritomē̂i ónti ḕ en akrobystíāi? ouk en peritomē̂i all’ en akrobystíāi:

11
καὶ σημεῖον ἔλαβεν περιτομῆς, σφραγῖδα τῆς δικαιοσύνης τῆς πίστεως τῆς ἐν τῇ ἀκροβυστίᾳ, εἰς τὸ εἶναι αὐτὸν πατέρα πάντων τῶν πιστευόντων δι’ ἀκροβυστίας, εἰς τὸ λογισθῆναι αὐτοῖς [τὴν] δικαιοσύνην,

kaì sēmeîon élaben peritomē̂s, sphragîda tē̂s dikaiosýnēs tē̂s písteōs tē̂s en tē̂i akrobystíāi, eis tò eînai autòn patéra pántōn tō̂n pisteuóntōn di’ akrobystías, eis tò logisthē̂nai autoîs [tḕn] dikaiosýnēn,

12
καὶ πατέρα περιτομῆς τοῖς οὐκ ἐκ περιτομῆς μόνον ἀλλὰ καὶ τοῖς στοιχοῦσιν τοῖς ἴχνεσιν τῆς ἐν ἀκροβυστίᾳ πίστεως τοῦ πατρὸς ἡμῶν ’Αβραάμ.

kaì patéra peritomē̂s toîs ouk ek peritomē̂s mónon allà kaì toîs stoichoûsin toîs íchnesin tē̂s en akrobystíāi písteōs toû patròs hēmō̂n ’Abraám.

13
Οὐ γὰρ διὰ νόμου ἡ ἐπαγγελία τῷ ’Αβραὰμ ἢ τῷ σπέρματι αὐτοῦ, τὸ κληρονόμον αὐτὸν εἶναι κόσμου, ἀλλὰ διὰ δικαιοσύνης πίστεως·

Ou gàr dià nómou hē epangelía tō̂i ’Abraàm ḕ tō̂i spérmati autoû, tò klēronómon autòn eînai kósmou, allà dià dikaiosýnēs písteōs:

14
εἰ γὰρ οἱ ἐκ νόμου κληρονόμοι, κεκένωται ἡ πίστις καὶ κατήργηται ἡ ἐπαγγελία·

ei gàr hoi ek nómou klēronómoi, kekénōtai hē pístis kaì katḗrgētai hē epangelía:

15
ὁ γὰρ νόμος ὀργὴν κατεργάζεται· οὗ δὲ οὐκ ἔστιν νόμος, οὐδὲ παράβασις.

ho gàr nómos orgḕn katergázetai: hoû dè ouk éstin nómos, oudè parábasis.

16
διὰ τοῦτο ἐκ πίστεως, ἵνα κατὰ χάριν, εἰς τὸ εἶναι βεβαίαν τὴν ἐπαγγελίαν παντὶ τῷ σπέρματι, οὐ τῷ ἐκ τοῦ νόμου μόνον ἀλλὰ καὶ τῷ ἐκ πίστεως ’Αβραάμ (ὅς ἐστιν πατὴρ πάντων ἡμῶν,

dià toûto ek písteōs, hína katà chárin, eis tò eînai bebaían tḕn epangelían pantì tō̂i spérmati, ou tō̂i ek toû nómou mónon allà kaì tō̂i ek písteōs ’Abraám (hós estin patḕr pántōn hēmō̂n,

17
καθὼς γέγραπται ὅτι Πατέρα πολλῶν ἐθνῶν τέθεικά σε) κατέναντι οὗ ἐπίστευσεν θεοῦ τοῦ ζῳοποιοῦντος τοὺς νεκροὺς καὶ καλοῦντος τὰ μὴ ὄντα ὡς ὄντα·

kathṑs gégraptai hóti Patéra pollō̂n ethnō̂n tétheiká se) katénanti hoû epísteusen theoû toû zōiopoioûntos toùs nekroùs kaì kaloûntos tà mḕ ónta hōs ónta:

18
ὃς παρ’ ἐλπίδα ἐπ’ ἐλπίδι ἐπίστευσεν εἰς τὸ γενέσθαι αὐτὸν πατέρα πολλῶν ἐθνῶν κατὰ τὸ εἰρημένον, Οὕτως ἔσται τὸ σπέρμα σου·

hòs par’ elpída ep’ elpídi epísteusen eis tò genésthai autòn patéra pollō̂n ethnō̂n katà tò eirēménon, Hoútōs éstai tò spérma sou:

19
καὶ μὴ ἀσθενήσας τῇ πίστει κατενόησεν τὸ ἑαυτοῦ σῶμα ἤδη νενεκρωμένον, ἑκατονταετής που ὑπάρχων, καὶ τὴν νέκρωσιν τῆς μήτρας Σάρρας,

kaì mḕ asthenḗsas tē̂i pístei katenóēsen tò heautoû sō̂ma ḗdē nenekrōménon, hekatontaetḗs pou hypárchōn, kaì tḕn nékrōsin tē̂s mḗtras Sárras,

20
εἰς δὲ τὴν ἐπαγγελίαν τοῦ θεοῦ οὐ διεκρίθη τῇ ἀπιστίᾳ ἀλλ’ ἐνεδυναμώθη τῇ πίστει, δοὺς δόξαν τῷ θεῷ

eis dè tḕn epangelían toû theoû ou diekríthē tē̂i apistíāi all’ enedynamṓthē tē̂i pístei, doùs dóxan tō̂i theō̂i

21
καὶ πληροφορηθεὶς ὅτι ὃ ἐπήγγελται δυνατός ἐστιν καὶ ποιῆσαι.

kaì plērophorētheìs hóti hò epḗngeltai dynatós estin kaì poiē̂sai.

22
διὸ καὶ ἐλογίσθη αὐτῷ εἰς δικαιοσύνην.

diò kaì elogísthē autō̂i eis dikaiosýnēn.

23
Οὐκ ἐγράφη δὲ δι’ αὐτὸν μόνον ὅτι ἐλογίσθη αὐτῷ,

Ouk egráphē dè di’ autòn mónon hóti elogísthē autō̂i,

24
ἀλλὰ καὶ δι’ ἡμᾶς οἷς μέλλει λογίζεσθαι, τοῖς πιστεύουσιν ἐπὶ τὸν ἐγείραντα ’Ιησοῦν τὸν κύριον ἡμῶν ἐκ νεκρῶν,

allà kaì di’ hēmâs hoîs méllei logízesthai, toîs pisteúousin epì tòn egeíranta ’Iēsoûn tòn kýrion hēmō̂n ek nekrō̂n,

25
ὃς παρεδόθη διὰ τὰ παραπτώματα ἡμῶν καὶ ἠγέρθη διὰ τὴν δικαίωσιν ἡμῶν.

hòs paredóthē dià tà paraptṓmata hēmō̂n kaì ēgérthē dià tḕn dikaíōsin hēmō̂n.